I lördags kom jag och Mina till O2 för att ställa oss i kön med Anna och Ebba som var så himla snälla och hade redan stått länge i kön (tack tjejer). Vi kom med mat och filtar då det var väldigt kallt. Sedan blev det väntan, väntan och väntan. Med det gick snabbt när jag tänker tillbaka. Men under denna väntan blev det prat, ätande, skratt och ännu mera ätande. Jag hade inte förväntat mig så mycket av konserten mer än att jag alltid velat se The Script. Men vi kom in och hamnade nästan allra längst fram. Jag har lyssnat på The Scripts låtar sedan jag gick i högstadiet och plötsligt stog jag där tillsammans med Anna, Mina och Ebba. Från första sekunden förstod jag att detta skulle bli bra. Det var lycka genom hela konsterten och jag har aldrig sett ett bättre liveband förut. Man ville skratta, gråta och le samtidigt. Magiskt med andra ord. Jag kommer att leva på detta väldigt, väldigt länge. Känslan som fanns i kroppen under denna konstert går inte att beskriva. Livet är bara så jävla bra ibland.
