Anna Lindgren

Jag är här nu, jag är framme i London. Jag lever och jag är i mitt nya rum. Allt känns väldigt bra. Dagen har varit väldigt lång på många sätt och vis. Jag startade dagen i stockholm. Sedan bar det av mot Arlanda. Det var konstigt att säga hej då till mamma och pappa. Jag tror inte riktigt någon utav oss förstod att jag skulle åka. Vi hoppade på flyget och allt gick bara bra.

 

Framme är det lärare som tar emot oss. Vi alla får gå till olika bussar beroende på vart vi ska bo. Det var en konstig nervositet som knöt sig i magen när läraren sa mitt namn och det var min tur att kliva av och möta familjen. På trappan in till mitt hus står jag och läraren och det tar ett tag innan min värdmamma kommer (då han jag hunnit tänka tusen tankar om att nu har de glömt att jag kommer) Men så skulle det inte bli. Hon öppnar och in kommer jag. Jag blir bjuden på te och fika med deras kompisar. Familjen hjälper mig med allt och mitt rum är jättefint. 

 

Jag sitter just nu och dricker min andra tekopp så jag börjar nu bli en riktig engelsk tedrickare. Jag har allltså haft middag med familjen och nu sitter jag här. Huset är jättefint och de har en mýsig liten trädgård och nu mina vänner ska ni höra något, familjen har en svart katt. Ja ni som känner mig förstår nog vad jag tänkte där, men den är riktigt söt. Det är så konstigt att det bara har gått en dag, men samtidigt har allt gått så fort. Jag känner hur mina ögon snart faller ihop och jag ska nu lägga mig på en engelsk huvudkudde för första gången i mitt liv och sedan upp för att ta en promenad men min vädmamma till skolan. Det känns konstigt att helt plötsligt börja en ny skola och få en ny klass. Jag lovar er bilder när jag kommit in i detta liv lite mer. Ni alla är saknade, jag önskar jag hade fått med er alla i en stor resväska som jag kunde ta fram precis just nu. Nu ska jag gå och lägga mig, men först vill jag ge er en BIG HUG FROM LONDON.