2 dagar kvar

Att jag befinner mig i mitt andra hem, London, om två dagar med världens mest efterlängtade tjejer gör nog att jag är världens lyckligaste människa just nu. 

Något nytt

Jag har precis gjort lite ny design på bloggen. Vet ej vad jag tycker själv. Kanske ändrar snart igen. Jullovet är här, snart julafton, snart London och en massa ledighet. 

Back in the days 3

 

Back in the days 2


Back in the days

 

Två crazy i svart och vitt


2:a Advent


Fråga och Svar

Hejsan, jag hittade din blogg någon gång i veckan och har nu läst igenom allt du har skrivit om London, det är jätte inspirerande.  Jag längtar redan jättemycket tills jag får åka dit även om jag inte är säker på att jag kommer komma in (har inte hunnit ansöka än).  Det jag är mest orolig över är att få vänner när man väl kommer dit, är det stora grupperingar där eller hänger alla ihop (ibland i alla fall)?

 

Detta är en fråga som jag också funderade på innan. Man lämnar oftast en trygg vardag och åker till något främmande. Jag vise inte om jag skulle klicka med någon eller hur det skulle vara, men en sak som man märke så fort man kom till Svenska skolan i London vara att alla kände samma sak och var i samma sits. Alla ville lära känna varandra. Det var inte svårt att få kontakt med andra elever.  Själva skolan i sig är som de flesta andra skolor, det finns grupperingar men det är också väldigt naturligt. Men jag skulle också säga att det är på ett annat sätt på Svenska skolan i London, alla pratar med alla och man är mer som en ”familj” för de flesta befinner sig som sagt i samma sits och det är mindre elever på skolan vilket gör att man får mer koll på alla. Man kunde absolut hänga med andra än bara sina vänner och det är väldigt kul att det blir så just för att skolan är mindre. Även om man har sina vänner man umgås med mycket så är det inte svårt att umgås med andra.

 

Som jag sa var jag också orolig, men detta löste sig snabbt när man kom fram och att finna nya vänner var inte svårt. Mina vänner som jag fick i London saknar jag varje dag, vi försöker hälsa på varandra så gott det går och på nyår ska vi alla åka tillbaka till London. Det kan nog vara svårt att förstå hur nära man blir varandra efter bara tio månader, men jag har insett att tio månader gjorde att jag fick vänner för livet. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som när det var dags att lämna London, framförallt grät jag för jag viste att min vardag aldrig skulle spenderas på samma sätt med dessa vänner i London. Så vänner för livet, det är något man får. 


Första advent

En helg med dessa tre var precis allt jag behövde. Tack för att ni är så bra. 

RSS 2.0