Tack, ni är alldeles för bra

 
En dag gick vi runt på gatorna i London. Det var vårat hem under tio månader. Vi skrattade och delade allt med varandra. Alla dessa bilder och minnen var nyss våran vardag och den delade jag med er och jag skulle inte velat dela den med någon annan. Jag kan sitta och kolla tillbaka på bilder och skratta åt allt vi gjort, sagt och delat. Jag skulle kunna skriva så mycket, men då skulle denna text bli oändligt lång. Jag kan inte tacka er nog för tiden. Det är omöjligt. Ni äger. Tack för allt.       
 
Bilderna kommer från en väldigt fin middag hemma hos Ebba sista veckan då Mina och Ebba hade gjort filmer med bilder från detta år och det var många minnen vi gick igenom under denna kväll som aldrig kommer att glömmas.  

Harry Potter Walk

Vi hade en uppgift i skolan att göra något som hade med den engelska litteraturen att göra i en av de egelska kurserna som jag läste. Jag, Mina, Stina och Linnéa bestämde oss för att gå på en Harry Potter Walk och det var kul att gå till ställen som man inte skulle gått till själv och få höra om filmerna, böckerna och även andra kända filmer vars scener vi passerade på vägen. 

Student

En vecka innan vi fick sommarlov så var det student på SSL. Det var en fin dag med, utspring, regn, lycka, skratt, en båttur på themsen och dans hela natten.  

Fotografi?

Hej! Har några frågor bara. Vad heter kameran du använder? Alla dina bilder är väldigt fina! Hur kunde du vara ute på klubbar innan du fyllde 18 år? Det är väl inte lätt att alltid låna någon annans leg?

 

Vad kul att du tycker om mina bilder. Blir så himla glad. Jag gillar att ta bilder men är verkligen ingen expert. Men jag använder mig av en Canon 1100D som jag skulle säga är en nybörjarkamera och jag trivs hur bra som helst med den för stunden och den är väldigt simpel att förstå sig på.

 

Man måste vara 18 år för att vara ute på klubb, vilket då är ett problem om man är inte är 18 år. Men under detta år så ville jag och många andra uppleva detta liv ändå. Man måste ha ett legg när man går ut. Så då gäller det att man har ett legg som man kan komma in på helt enkelt. Då man får låna någons kompis etc. Det är inte alltid detta funkar. Detta är ju inte okej egentligen, så detta är en liten svår fråga att svara på, men det brukar lösa sig på ett eller annat sätt…    

 

Det är så kul med frågor och jag hoppas mina svar ger er något. KRAM  


Engelska?

Måste man ha superbra engelskakunskaper för att gå på svenska skolan i London?

 

Denna fråga undrade jag också innan jag åkte. Jag har hela mitt liv varit rädd för att prata engelska och var så osäker. Mitt bryg i engelska har inte varit bland de högsta. Jag har aldrig känt mig bra på detta språk och jag var så himla rädd när jag åkte till London. Jag trodde inte jag skulle fixa engelskan. Detta var min största rädsla med detta år. Men så fort jag hade varit i min värdfamilj och smått börjat prata engelska mer och mer släppte det och nu älskar jag det engelska språket, Tack vare mitt år i London. Så man behöver inte ha superbra kunskaper i engelska innan man kommer till Svenska skolan i London. 

 

Att vara duktig i engelska är inget de kräver. Visserligen kollar de på dina betyg, men inte dina kunskaper i just engelska. Det är meningen att du ska lära dig under detta år. Jag hade inte det bästa betyget i engelska när jag åkte till London, dock åkte jag genom min skola där de skickade iväg mig pga. intervjuer och inte betyg. Men man behöver inte ha de bästa kunskaperna i engelska. För jag har för mig att de kollar på alla dina betyg i helhet och inte i ett enskilt ämne.    


Hemma

Det är så konstigt. Plötsligt vaknar jag upp i min egen säng, har min familj nära mig, kan säga hej till en kompis som bor fem minuter bort och jag har sommarlov. Jag är hemma och försöker med små steg packa upp mitt liv, säga hej till alla och njuta av att vara hemma samtidigt som tanken på London kommer väldigt ofta. Det saknas ord att beskriva vad jag känner just nu. Men så fort jag har landat lite och kommit in i rutiner så ska jag skriva om sista tiden i London och svara på lite frågor som jag såg jag hade fått. Att komma från en värld till en annan är så konstigt. Helt plötsligt är jag här hemma i karlstad igen och det är nog bara att vänja sig. 

Good bye - Hej då

Jag vet inte riktigt vad man ska skriva i denna stund. Klockan är ställd på 5:30 tills imorgon och sedan går flyget mot Sverige. Jag har packat två alldeles för tunga väskor. Jag sitter här efter tio månader i London, i min säng, en sista gång. Jag har sagt hej då till min värdfamilj och världens finaste vänner. Det har varit kramar och tårar de senaste dagarna och det har nog varit lika jobbigt för alla. För tio månader sedan klev jag på ett plan till London och nu kliver jag på ett plan som ska ta mig hem. Det kommer inte vara lätt att lämna London imorgon. Detta år har varit det bästa i mitt liv och det finns så många minnen att jag saknar ord just nu. Jag vill tacka allt och alla som gjort detta år till det bästa i mitt liv. Jag kommer sakna allt med detta år och just nu kan jag inte förstå att jag kommer somna i mitt hus hemma i Karlstad imorgon. Jag vill aldrig lämna detta. Men någonstans har allt ett slut, även om det svåraste kommer bli att inse att slutet är här precis just nu.      

Tid

Tiden går fort och snart är mina fötter på svensk mark igen. Denna sista vecka har gått så fort och jag hinner knappt sova på nätterna. Man vill njuta så mycket man kan. Snart ska jag på skolavslutning, så ikväll har jag sommarlov vilket är så konstigt. Man vill inte att det ska hända. Denna dag kändes så långt bort och plötsligt är den här. Jag kommer göra tusen inlägg så fort jag får tid om allt som har hänt den senaste tiden. Mitt rum består av resväskor som ska packas och jag kan inte förstå att jag ska behöva säga hej då till människor som jag har träffat varje dag i tio månader. Jag hatar att säga hej då. Men jag behöver inte tänka på det i denna sekund, för nu ska jag njuta av den tid som är kvar, krama om alla, skratta precis så mycket som vi gjort under dessa tio månader och låtast att denna aldrig kommer ta slut. 

Hur är det ens möjligt?

Denna kväll har jag smått börjat att packa. Det kommer aldrig gå att packa ner allting. Jag vill inte hem. Jag vill stanna. Just nu är min säng full av kläder, min resväska som jag kom hit med är redan full, och jag har inte ens börjat packa ner hälften av kläderna och skorna.. eller några andra saker för den delen. Jag får nog stanna i London helt enkelt, för just nu ser det omöjligt ut att kunna ta mig hem med all min packning haha... 

Sol och Tisdag

Vädret är så fint just nu här i London. Jag har gjort mitt sista nationella och legat utanför skolan och solat hela dagen. Jag kom hem tidigare än jag brukar och gick ut för att pringa. Jag gick till min favoritpark innan jag kom hem igen. jag har ätit mat och nu ska jag göra massa småuppgifter som jag har i skolan. God natt från London  
 
Bilden på mig och Ebba är tagen av Maria

En fråga om Livet i London - del 2

 

Kostnader:

 

Jag sökte in genom min skola i Karlstad och har därför haft det enklare att få en beviljad skolpeng, inackorderingsbidrag etc. Men jag ska försöka förklara vad kostnaderna blir under detta år. Men är man osäker på om pengarna ska vara ett problem, ge inte upp i första taget, för det går alltid att fixa genom att söka bidrag, prata med kommunen eller på något annat sätt, man kan i varje fall ge det ett försök, det är det värt.   

 

Om man kommer utan några bidrag alls så kostar skolpengen, lunchen, värdfamiljen (eller om du bor på skolan) fickpengar och reser till och från London och allt detta får man betala själv. Men många får bidrag och skolpengen betalad.  

 

Min skola hemma betalar skolavgiften för mig och jag får matersättning för skollunchen som jag äter varje dag. Jag får sedan ett inackorderingsbidrag som täcker halva kostnaden för värdfamiljen. Så det jag får betala för detta år är mina egna fickpengar och för värdfamiljen, samt resor till och från London. Drygt betalar jag 30 000- 40 000 kr/termin för värdfamiljen där hälften betalas med hjälp av inackorderingsbidrag. Så det bli ca 40 000 att betala. Jag har ca 4000 i månaden som jag lever på, med detta varierar från person till person och vad föräldrar vill bidra med till deras barn utöver studiebidraget man får. Men detta är pengar  man ska leva för där också skollunchen ska betalas varje dag och allt som man vill göra under detta år. Reser fram och tillbaka under detta år blir ca 5000. Det jag får betala är alltså hälften av kostnaden gällande värdfamiljen, resor och pengar att leva för varje månad.    

 

Men för att få en tydligare förklaring om vad allt verkligen kostar gällande skolan skriver Svenska skolan såhär på sin hemsida.

 

”Privatskola: Formellt är vi en engelsk privatskola som regleras av engelsk lagstiftning men som också följer svenska läroplaner och svenska betygskriterier. Skolan drivs som en icke vinstdrivande charity/stiftelse. Årsavgiften 2013-2014 är £8700 och för elever som bor i värdfamilj tillkommer £6400 för boendet, kommande läsår. Den svenska hemkommunen skickar ofta med den kommunala skolpengen som interkommunal ersättning, ibland också inackorderingsbidrag, medan några kommuner står för hela årsavgiften. Om det uppstår en mellanskillnad i förhållande till årsavgiften betalas denna av elevens familj. Boendet i värdfamilj bekostas av elevens familj.”

 

Jag kan inte förstå att detta år som kändes overkligt för tio månader sedan plötsligt går mot sitt slut, men jag lovar att dessa tio månader kommer att vara med mig resten av livet så SÖK till Svenska skolan i London. Jag hade tusen tankar och frågor innan jag kom hit så det är bara att fråga vad som helst.


En fråga om Livet i London - del 1

 
Kan du inte skriva ett inlägg om typ hur din "typiska dag" ser ut, asså från att du vaknar till att du går och lägger dig? och kan du inte göra ett inlägg om alla kostnader, asså att du skriver upp typ ungefär vad varje sak kostade när du sökte, typ skolavgufter, värdfamiljsavgifter osv? 

 

Vardagslivet i London är inte något som jag skulle vilja byta ut mot något annat. Jag vet inte vad som gör det hela speciellt. Kanske att bli kallad ”My love” till vardags, se de engelska skolbarnen springa omkring med sina skoluniformer, eller att helt enkelt få leva i den engelska atmosfären. Jag tror att alla dessa detaljer tillsammans gör det hela till en vardag man vill leva i. Jag kom hit för tio månader sedan och viste inte riktigt vad jag gjorde. Jag plingade på min värdfamiljsdörr och plötsligt kom jag in i ett brittiskt hem och det första jag gjorde var att bli bjuden på te. Tio månader senare har denna värdfamilj blivit som en riktig familj för mig och tanken på att inte få vakna upp i detta hus och gå ner i köket och äta frukost är en tanke jag inte vill ska excitera just nu. När ens kompisar har blivit som sina systrar och skolan som ett andra hem blir allt speciellt. Jag hade aldrig varit i London innan jag kom hit och jag viste inte vad jag förväntade mig, men nu idag kan jag säga att jag är allmänt kär i denna stad. Det är svårt att inte vara det med andra ord.

 

En vanlig dag här i London kan se ut på många sätt men det brukar gå till såhär för mig: Jag vaknar på morgonen, säger ”Good morning” till min värdpappa som oftast är vaken och gör mig frukost. Tar mina saker och springer mot bussen eller går till skolan som jag hellre gör än att åka buss då det tar långt tid om det är trafik. När jag går till skolan går jag över Themsen och forsätter att gå till längs vattnet och detta är min favoritväg. Om jag ska vara helt ärlig så får jag ofta halvspringa till skolan, springa runt i huset och skynda mig till bussen då det inte alltid är enkelt att komma upp ur sängen då sömn inte alltid prioriteras i denna stad. Jag kommer sedan till skolan och har lektioner. Jag går oftast från 9-5 på dagarna. Men jag är otroligt nöjd med lärarna och som jag nämnde tidigare är mina vänner som min familj här så att träffa dem varje dag gör det hela väldigt mycket lättare, när det är sol är vi ute på gräset och när det är kallt sitter vi inne i bilioteket och spenderar pengar på Starbucks. När jag slutar skolan åker jag oftast hem direkt och pluggar om man inte går till något café, eller stannar kvar i skolan. När jag åker hem äter jag middag med min värdfamilj och försöker ta ikapp tid med dem som man oftast inte hinner med på helgerna. Jag forsätter sedan att plugga och sedan är det morgon igen och så ser en vardag ut. Vardagen blir precis som hemma, man får rutiner, dock så blir den speciellt med allt som sker runt omkring. Hur många gånger händer det att man kan åka in till Piccadilly en vardag, besöka house of parlament, se en bio i Notting Hill eller se en kändis på gatan? – det händer här i London.

 

Helgerna är tiden då man verkligen lever här i London. Man går ut på stadens olika klubbar, pubbar, springer omkring på Piccadilly mitt i natten, äter middag ute, sitter i en park och har picknick, shoppar, äter ännu mera mat eller besöker alla de där platserna som man har på sin ”To do list”. Jag kan lova att man inte får en tråkig stund i denna stad. Det finns alltid något att göra då London väntar utanför ditt fönster. Allt med helgerna blir speciellt och på måndag morgon börjar man alltid att planera för de kommande helgerna. Vardagen och helgerna tillsammans gör allting till en tid jag kommer att minnas föralltid och alla andra som har bott här. Jag önska att jag på något sätt verkligen kunde beskriva eller visa hur en dag och en helg ser ut, men det bästa är nog om man upplever det själv, det är precis då man kommer förstå vad det är jag pratar om.

 

Livet här kanske låter som om allt är väldigt enkelt och roligt. Men jag ska vara ärlig och ta fram det ”negativa också” Plugget har tagit över till stor del detta år som det har gjort för det flesta, även hemma i Sverige. Lärarna är dock otroligt bra och hela året har varit lärorikt på många sätt och vis både i skolan och utanför. Men det har blivit många pluggtimmar och stress under vardagen och vissa helger. Man lever hos en värdfamilj där man alltid måste ha en fasad av att du är glad och trevlig även fast du ibland inte orkar, dock är det häftigt att få uppleva att bo i en värdfamilj. Alla värdfamiljer har sämre och bättre sidor (Jag har haft tur när det gäller min värdfamilj). Bussar är sena, trafiken står still och maten är inte alltid den bästa som skollunchen tillexempel. Det blir mindre timmar av sömn, då man vill hinna med allt och lite till. Träning hinns inte med på det sättet man vill. Men jag vill vara TYDLIG med att säga att allt det negativa är en sådan liten del av allt annat under detta år, det som är positivt tar över så att du glömmer bort det negativa. Jag sitter hellre och pluggar i London än att sitta hemma i Sverige. Tiden och trafiken är en del av London, man får bara lära sig och det är det som också är meningen med detta år. Allt ska inte vara enkelt. Det som är jobbigt kommer ofta i glömska när man har ett helt London som alltid väntar på en.

 

precis såhär

 

London - jag vill aldrig lämna dig

Jag kan inte förstå att jag ska lämna dessa underbara personer som jag träffar varje dag och inte heller lämna världens bästa stad. Det kommer jag aldrig att förstå. Men i nuläget försöker jag att ta vara på varenda minut. Solen skiner ute och ska troligen göra det resten av veckan också. Studenterna ska firas, sista proven ska göras och precis allt det där som man känner för att göra ska självklart också göras. Att lämna denna stad finns inte på kartan just nu, inte under dessa två kommande veckorna i varje fall.      

RSS 2.0